Sverige under efterkrigstiden

Med efterkrigstiden menas Sveriges politiska och industriella position beräknat efter andra världskrigets slut. Efter andra världskriget hade Sverige det ganska förspänt i och med att vi varken deltagit aktivt eller tagit någon skada av kriget och på så sätt stod redo med en fullt uppbygg och oskadad infrastruktur och industri. Den internationella scenen var värre då motsättningarna mellan USA och Sovjetunionen växt sig starkare än någonsin, samt att Sovjetunionen stärkts i sin kommunistiska ideologi i och med segern över Tyskland under krigets dagar.

Som följd av västvärldens stärkta förtroende för kommunistisk regim, så gjorde det kommunistiska blocket sitt bästa resultat någonsin i det första svenska riksdagsvalet efter kriget. Det socialdemokratiska blocket, som var misstänksamma mot kommunisterna, valde istället att stå närmare USA. I och med att Socialdemokraterna, i nästan alla tider, varit det största svenska blocket i politiken så bidrog det till att Sovjetunionen valde att specialisera sin spioneriverksamhet i Sverige för att i bästa mån kunna ta del av amerikanska försvars- och politiska hemligheter.

Detta har då fått gå under namnet ”Det Kalla Kriget”, vilket också är ett samlingsnamn för efterkrigstiden. Det kalla kriget höll i sig ända tills Sovjetunionen föll. Idag ser vi tendenser till att det kalla kriget skulle få en fortsättning, då Ryssland börjat få en tydlig del i spelet som en maktfaktor.

Sverige behöll dock sin alliansfrihet, vilket många försöker säga att vi har även idag, under kalla krigets dagar. Sanningen är att vi är en del av NATO, och har alltid varit sedan efterkrigstidens början.

I vilket fall så ledde efterkrigstiden, och även det kalla kriget, till att Sverige blev en stor producent och exportör av vapen. I huvudsak jaktplan, kanoner och granatgevär. Detta var både en positiv och negativ industri för Sverige, då vårt land tjänat mycket pengar på vapenexport men också blivit kraftigt kritiserade både för inblandning i mutskandaler samt även i vissa fall icke fungerande teknik.

Detta har idag lett till att Sverige, ända från Sovjetunionens fall, aldrig känt något yttre hot och genomfört en demilitarisering av vårt tidigare starka försvar. Numera är vi mera inriktade på att bidra med internationella krigs och fredsstyrkor, samt att gå i USAs och Storbritanniens koppel och enbart satsa på professionella mindre insatsstyrkor.