Om häxjakten i Europa – Ett viktigt historiskt event

Den verkliga häxjakten tog fart i Europa i slutet på 1400-talet och pågick ända till den sista domen föll i början av 1800-talet, sista häxan som avrättades var Barbara Zdunk 1811. De som anklagades för häxeri var oftast kvinnor, gamla och fattiga men också rika och unga. Men ingen stod egentligen helt säker för att anklagas för häxeri för visst blev män också anklagade och på Island och i Finland så var majoriteten faktiskt just män. Häxjakten var som mest intensiv i slutet på 1500-talet och de trettio första åren in på 1600-talet efter det så blev det allt färre med endast några enstaka domar under hela 1700-talet och den allra sista domen 1811.

Flest domar för häxeri stod Tyskland, Frankrike, Schweiz och Skottland för, i södra Tyskland hade de massavrättningar och häxprocessen i Würtsburg anses vara den absolut värsta, där massavrättades kvinnor, män och barn på bål. I det som kallas för motreformationen, den katolska pånyttfödelsen, så uppkom häxprocessen i Trier (1881-93) och häxprocessen i Fulda (1602-1606) även dessa orter ligger i Tyskland. I de katolska länderna var det Polen och Frankrike som avrättade mest och i Spanien, Portugal och Italien avrättades väldigt lite häxor. I Spanien avrättades däremot många för kätteri.

Avrättningsmetoderna varierade, många tror att alla häxor brändes på bål men vissa halshöggs eller hängdes. Eller så halshöggs de och sedan brändes de upp. I Sverige så halshöggs de som dömdes för häxeri och I Norge så brändes de på pålar.

Häxförföljelsen krävde många offer och historikern Bengt Ankarloo uppskattar det till att mellan 25 000- 50 000 människor blev offer för de grymma anklagelser, påföljande tortyr och sedan avrättning för häxeri. Små barn kastades in i eldarna med sina mödrar och det är i dag väldigt svårt att förstå att detta grymma verkligen har hänt.